Vad som är sanning kan man diskutera antingen ur filosofisk ståndpunkt eller klassisk logik om fakta. Motsatsen är lögn, vilket är lättare att bevisa än sanning menar vissa. När människan ljuger medvetet gör vi några små kroppsliga tecken som vi ofta inte kan kontrollera. Till exempel ger lögndetektorn korrekt utslag vid 66-72% av sanningarna vilket gör att en lögndetektor inte används i Sverige och saknar helt vetenskapligt stöd. Men vårt synsätt påverkar också det vi hör och ser, om det är sanning eller inte. Det här påverkas bland annat av vår omvärldsbild.

Post-sanning är årets ord

Politiker har länge använt sitt synsätt för att hävda sin politik representerar sanningen om samhället. Nu är ”post-sanning utnämnd till årets ord enligt Oxford Dictionaries som varje år utser ett ord som kännetecknar det gångna året. Ordet betyder ”omständigheter där objektiv fakta influerar den allmänna opinionen mindre än känslor och personliga synsätt”. Det beskriver en tid där själva konceptet sanning har blivit irrelevant eller inte längre är viktigt. Ordet har främst blivit använt om Brexit-debatten och om de påståenden som kom från presidentkandidaten Donald Trump under den amerikanska valrörelsen. Ordet har funnits förut men har knappt använts, hävdar Oxford Dictionaries.

Andra synsätt på sanningar

Författaren Montaigne skrev en gång: ”Jag talar inte sanning så mycket som jag vill men så mycket som jag vågar. Och ju äldre jag blir desto mer vågar jag”. För precis som i politiken så kan dagens sanning bli morgondagens osanning i våra liv. Inom sociologin brukar man ifrågasätta vad sanning är genom att ställa några frågor: ”Hur brukar folk använda ord som sann eller motsvarande, eller falsk eller motsvarande?”. Eftersom svaret blir så olika beroende på vem man frågar kan man få en bild av olika synsätt inom en grupps samhällssyn och förhoppningsvis större förståelse för vad som är sanning.

Tala sanning ligger inte i allas natur att säga och vissa trasslar sig in i mer och mer lögner. Tillslut så vet inte omgivningen när personen ifråga talar sanning eller ljuger, ibland kan det gå så långt att personen själv inte vet vad som är sanning och vad som är lögn. Att ljuga kan ta isär relationer och skapa en enda ond cirkel bara för att personen vill skydda en från sanningen. Förklaringen kan vara att personen som ljuger är rädd för konsekvenserna vad som kommer hända om sanningen läcker ut men ibland blir det inte alls lika stora konsekvenser men då är relationer och tillit redan förstört.

Förfina sanningen en bit

Sanning och konsekvens är ett spel som är till för att exponera sanningen, ifall personen ifråga inte vill säga sanning måste personen göra en handling som de övriga ska bestämma. I spelet måste man vara minst två spelare och spelet är väldigt populärt bland barn och ungdomar. På svensexor och möhippor när sanningen ska fram spelas ibland spelet. Sanning och konsekvens går ut på att det finns en frågare som ställer en fråga till valfri person, personen väljer att antingen svara sanning eller konsekvens. Vid konsekvens väljs det ut något som svararen måste göra, det innefattar ofta något extremt som kan vara äckligt eller pinsamt. Det är meningen att man ska välja sanning så därför är det bättre ju pinsammare saker det är i konsekvens men det är helt upp till deltagarna att bestämma vad som ska göras. Leken avslutas väldigt lätt då det inte finns någon som kan vinna, så när alla tröttnat så är leken slut. Ibland är frågan om det är bättre att ljuga än att prata sanning, med tanke på kontroversen kring teratologen kan det kring vissa ämnen vara bättre att förfina sanningen en bit för att inte alla ska veta allt.

Sanning är inte lätt

Sanning är inte alltid lätt i alla lägen och det är ibland svårt att se om personen verkligen pratar sanning. Många tester har gjorts för att få folk att prata sanning och vissa är mildare än andra. Man kan känna igen att vissa av de mildare lekar som man använder som ung är egentligen bara en förfining av vad som används i övriga världen när det gäller till att få fram sanningen. Sanning och konsekvens är ett lekfullt spel där ändå tanken bakom spelet ska vara att man pratar sanning. Konsekvens kan ofta vara något som man som ungdom anses vara pinsamt eller äckligt, vilket för fram poängen igen att man vill få folk att välja sanning. Den som har fått frågan får sen välja vem av deltagarna som ska få nästa fråga och så fortsätter det. Leken har egentligen inget direkt slut utan den slutar när deltagarna tröttnar på att spela.

“Do you swear to tell the truth, the whole truth and nothing but the truth, so help you God”

Ja, men inte om det gäller min chef.

Idag märker allt fler chefer att deras anställda ljuger för dem. I en undersökning visar det att endast 16 procent av cheferna konfronterar den anställde när det möts av en lögn. Resterande procent väljer att inte göra något åt det. En fråga många chefer och ledare ställer sig är hur de ska hantera just en situation där de vet att en anställd medvetet ljuger dem rakt upp i ansiktet. Ska man konfrontera eller ignorera? Det är jobbigt att behöva konfrontera någon och hur ska man göra det på bästa sätt, bör konfrontationen ske på direkten eller bör man vänta ett tag innan man tar upp lögnen med den anställda? Ibland är det lättare att bara låta lögnen passera, det handlar ändå oftast om små saker. Men det kan även vara ett tyst medgivande och det är ingen försäkring om att lögnen enbart var en engångsföreteelse.

Vanligaste lögnerna
De vanligaste lögner på arbetsplatsen är som följande: Över 50 procent har vid något tillfälle tagit åt sig äran av någon annans jobb eller skyllt ett eget misstag på någon annan. 22 procent har sjukanmält sig fast att man inte har varit sjuk, oftast kan det röra sig om att den anställde är bakfull och inte har ork eller kraft att ta sig till jobbet. Nästan en femtedel har vid något tillfälle varit lediga istället för att jobba när de har sagt att de ska jobba hemifrån. Och sist så är det 14 procent som vid något tillfälle VAB:at trots att de inte deras barn inte är sjuka.

Så hanterar du och förebygger du lögnerna
Idag finns det många sätt att sammansvetsa grupper med ledare. Ett sätt är UGL i Stockholm. UGL är utbildning av grupp och ledare och har använts inom den svenska försvarsmakten sedan 80-talet. Idag är den också populär i företagsvärlden. I utbildning av grupp och ledare lär sig gruppen och dess ledare hur man kan samarbeta för att tillsammans uppnå sina mål. På utbildningen växlas det mellan teori och praktik, deltagarna får även chans till reflektion där alla kommer till tals. Genom att utvecklas tillsammans lär sig grupp och ledare att känna tillit mot varandra och lögnerna på din arbetsplats kommer att upphöra.

Inte alla människor ljuger medvetet. Vissa har traumatiska upplevelser i det förflutna som de har förträngt, och som gör att de är oförmögna att minnas sanningen. De traumatiska upplevelserna kan dock ändå orsaka känslor av ångest eller andra symptom, varför det kan vara nödvändigt att tvinga fram sanningen och bearbeta den. I dessa fall kan hypnos hjälpa.

För att försätta en människa i hypnos kan man använda flera olika tekniker, till exempel att låta något glänsande pendla framför patientens ögon, som en klocka. När patienten fokuserar på en monoton rörelse kan det försätta honom eller henne i hypnostillstånd. En annan metod är att tala till patienten med en lugn, monoton röst. När patienten väl är hypnotiserad kan han eller hon sägas befinna sig i en sorts trans där man är mer mottaglig för förslag eller uppmaningar, och lättare svarar på frågor.

Denna mottaglighet har på olika sätt använts inom psykoterapin sedan slutet på 1800-talet. Traditionell hypnoterapi, som utövades under 1800-talet, handlade framförallt om att genom direkta uppmaningar ta bort de symptom man ville behandla. Senare har andra förgreningar uppstått, till exempel åldersregression. Åldersregression går ut på att patienten genom hypnos ska kunna gå tillbaka till ett tidigare stadie i sitt liv, och på så sätt kunna utforska ett svårt minne. Denna form av hypnoterapi är dock kontroversiell, eftersom det har påvisats att falska minnen kan skapas om terapeuten eller hypnotisören leder patienten eller föreslår händelser. I vissa fall har patienten upptäckt ett minne om traumatiska upplevelser, till exempel barnmisshandel, som senare har bevisats vara falskt, vilket har lett till att åldersregression genom hypnos har ifrågasatts som terapimetod.

Hypnos används dock på många andra sätt inom terapin idag, som inte är lika kontroversiella. Hypnos kan användas för att behandla stress, ätstörningar, sömnstörningar, posttraumatisk stress och olika missbruk som rökning och spelberoende. Det finns till och med studier som visar att det kan ha effekt på fysiska sjukdomar som IBS, och på olika symptom, som smärta.

Alla är inte lika mottagliga för hypnos, vilket gör att man måste anpassa proceduren och metoden genom vilken man försätter patienten i hypnos efter varje enskild persons behov. Att vissa inte är mottagliga alls kan vara anledningen till att de känner viss skepsis mot just denna metod att få fram sanningen.

Det finns egentligen flera olika sorters lögndetektorer, men den variant som har kommit att bli i princip synonym med ordet lögndetektor är polygrafen. Polygrafen har fått sitt namn eftersom den mäter flera (poly) reaktioner hos människor som utsätts för en fråga som de måste ge ett osant svar till. Det är alltså egentligen inte själva lögnen som ger utslag på lögndetektorn, utan reaktionen till frågan.

Den första lögndetektorn skapades 1921 efter forskning av psykoanalytikern C. G. Jung och gestaltpsykologen Max Wertheimer. De hade kommit fram till att en rad mätningsbara effekter i människokroppen uppstår när vi måste ljuga: snabbare andning, förhöjt blodtryck och puls, svettningar och förändrad blodfördelning i kroppen. Det är dessa reaktioner som en polygraf eller lögndetektor mäter. Personen som ska utfrågas kopplas därför till en rad sensorer. Testförrättaren använder sig dels av kontrollfrågor som inte har något värde för utredningen, som om landet har höger- eller vänstertrafik eller vilken veckodag det är, för att upprätta en så kallad baslinje, och dels av faktiskt relevanta frågor. Baslinjen jämförs med reaktionen vid de relevanta frågorna för att avgöra om personen ljuger.

Det finns både förespråkare för och kritiker mot lögndetektortest. Förespråkarna menar att man till 95 procents säkerhet kan avgöra om någon ljuger eller talar sanning, medan motståndarna menar att det ligger lika mycket vetenskap bakom lögndetektorer som bakom astrologi. Praktiken har visat att lögndetektorer är något bättre på att utpeka lögnare än slumpmässiga metoder, men inte mycket mer än så.

Trots detta används lögndetektorer i stor utsträckning i USA. De används inte bara inom rättsväsendet, utan också i arbetslivet – det är inte ovanligt att företag använder lögndetektortest vid arbetsintervjuer eller vid internutredningar. Om ledarskapet på ett företag är bra bör man dock inte behöva ta till sådana metoder för att få höra sanningen från sina anställda. Hos Advantumkompetens.se kan du hitta ledarskapsutbildningar som hjälper dig till ett bättre ledarskap.

Motståndarna till lögndetektorer får vatten på sin kvarn när det framkommer att man kan lura dem. Metoder som idag är välkända för att lura maskinen är till exempel att räkna baklänges i huvudet för att tänka på något annat, eller att skapa konstant fysiskt obehag genom att till exempel bita sig i , för att mätningarna ska bli opålitliga. Kanske var det dessa metoder som Aldrich Ames använde. Ames var dubbelagent och spionerade för KGB samtidigt som han arbetade för CIA. I CIA:s försök att avslöja mullvaden i deras verksamhet utsattes Ames för två lögndetektortest – och lurade maskinen båda gångerna.

Sanningsserum har länge figurerat i Hollywoodfilmer, framförallt i filmer i genren science-fiction. Tanken på ett medel som man kan injicera i en människa för att få honom eller henne att bara säga sanningen kan också te sig som något futuristiskt och overkligt. Men sanningsserum existerar inte bara på filmduken, utan även i vår verklighet idag.

Verklighetens sanningsserum är inte ett enda ämne, utan ett samlingsnamn för flera olika ämnen som används i syfte att få någon att berätta sanningen. Det kan till exempel röra sig om växtgifterna atropin eller skopolamin eller olika psykofarmaka som är sömnframkallande. Verklighetens sanningsserum är också mer omdebatterade än de i filmens värld – inte bara om de är etiskt försvarbara, utan även om de faktiskt har den önskade effekten. Ämnena som används som sanningsserum verkar genom att de förslöar patienten, och minskar hans eller hennes hämningar. Tanken är att detta ska göra dem mer benägna att avslöja saker de annars inte skulle ha gjort. En annan effekt av ämnena är dock att de stimulerar fantasin, vilket har resulterat i att patienter berättat långa historier som varit helt påhittade. Många vetenskapliga studier har genomförts för att avgöra vilken effekt denna typ av psykofarmaka har i samband med förhör, utan att man har kunnat komma fram till avgörande bevis.

Trots det används sanningsserum i viss utsträckning idag, bland annat i så kallad narkoanalys i samband med rättegångar vid brott.  I Sverige är denna form av förhör olagligt, men metoden används i vissa fall fortfarande i USA. Ett exempel på detta, som inträffade nyligen, är rättegången av James Holmes, mannen som stod anklagad för att ha skjutit tolv människor till döds i en biosalong i Aurora i Colorado, USA. Om Holmes skulle förklara sig icke skyldig till anklagelserna, och hävda sinnessjukdom, har domaren i rättegången slagit fast att hans mentala tillstånd ska utvärderas med narkoanalys, det vill säga förhör då han injicerats med ett av de ämnen som kallas sanningsserum.

I USA finns en lång historia av mer eller mindre lagliga och allmänt kända experiment för att framställa sanningsserum. Ett exempel är projektet Artichoke, som i hemlighet bedrevs av CIA, men som utåt sett presenterades som ett experiment lett av Richard Went på Rochester-universitetet. Detta var år 1952, och de studenter som lurades att delta i vad de trodde var ett ofarligt experiment utsattes för en rad olika droger. Projektet var också en föregångare till det numera ökända projekt MKUltra, också det i regi av CIA, som idag ligger till grund för en rad olika konspirationsteorier. Detta eftersom de flesta som deltog i projektet gjorde det ovetandes, och eftersom de flesta dokumenten kring det har förstörts.