Lögndetektortest

Det finns egentligen flera olika sorters lögndetektorer, men den variant som har kommit att bli i princip synonym med ordet lögndetektor är polygrafen. Polygrafen har fått sitt namn eftersom den mäter flera (poly) reaktioner hos människor som utsätts för en fråga som de måste ge ett osant svar till. Det är alltså egentligen inte själva lögnen som ger utslag på lögndetektorn, utan reaktionen till frågan.

Den första lögndetektorn skapades 1921 efter forskning av psykoanalytikern C. G. Jung och gestaltpsykologen Max Wertheimer. De hade kommit fram till att en rad mätningsbara effekter i människokroppen uppstår när vi måste ljuga: snabbare andning, förhöjt blodtryck och puls, svettningar och förändrad blodfördelning i kroppen. Det är dessa reaktioner som en polygraf eller lögndetektor mäter. Personen som ska utfrågas kopplas därför till en rad sensorer. Testförrättaren använder sig dels av kontrollfrågor som inte har något värde för utredningen, som om landet har höger- eller vänstertrafik eller vilken veckodag det är, för att upprätta en så kallad baslinje, och dels av faktiskt relevanta frågor. Baslinjen jämförs med reaktionen vid de relevanta frågorna för att avgöra om personen ljuger.

Det finns både förespråkare för och kritiker mot lögndetektortest. Förespråkarna menar att man till 95 procents säkerhet kan avgöra om någon ljuger eller talar sanning, medan motståndarna menar att det ligger lika mycket vetenskap bakom lögndetektorer som bakom astrologi. Praktiken har visat att lögndetektorer är något bättre på att utpeka lögnare än slumpmässiga metoder, men inte mycket mer än så.

Trots detta används lögndetektorer i stor utsträckning i USA. De används inte bara inom rättsväsendet, utan också i arbetslivet – det är inte ovanligt att företag använder lögndetektortest vid arbetsintervjuer eller vid internutredningar. Om ledarskapet på ett företag är bra bör man dock inte behöva ta till sådana metoder för att få höra sanningen från sina anställda. Hos Advantumkompetens.se kan du hitta ledarskapsutbildningar som hjälper dig till ett bättre ledarskap.

Motståndarna till lögndetektorer får vatten på sin kvarn när det framkommer att man kan lura dem. Metoder som idag är välkända för att lura maskinen är till exempel att räkna baklänges i huvudet för att tänka på något annat, eller att skapa konstant fysiskt obehag genom att till exempel bita sig i , för att mätningarna ska bli opålitliga. Kanske var det dessa metoder som Aldrich Ames använde. Ames var dubbelagent och spionerade för KGB samtidigt som han arbetade för CIA. I CIA:s försök att avslöja mullvaden i deras verksamhet utsattes Ames för två lögndetektortest – och lurade maskinen båda gångerna.